Jag kan inte beskriva känslan jag har just nu, jag sitter på rummet, musiken är på och just nu är det Du hade tid - Lars Winnerbäck som spelas. Det har börjat bli mörkt ute och jag sitter med mjukisbyxorna och mysiga tröjan efter en väldigt varm dusch på hagen efter fotbollsmatchen. Dagen har varit låång med jobb från 9-16 och samling till match 16.45. Kom hem 20 över åtta och har inte hunnit med så mkt mer. Ätit lite och hamna sedan här.. Matteböckerna väntar fortfarande på mig där nere men jag är inte riktigt redo att gå ner än. Jag behövde skriva av mig lite först. Jag vet inte om vad eller hur men behövde bara skriva. = bered er på babbel.
    Jag orkar inte riktigt med allt just nu, jag tar mig framåt för att jag måste. Skolan är fylld av måsten, jobb och träningar. Alltid nått man måste göra. Hinner inte riktigt med mig själv. Ibland får jag en dag då allt kommer, allt stannar upp. Jag struntar i mina måsten och försöker få ner luften i mina lungor igen. Det är 6 veckor kvar på terminen, men just nu känns det som väldigt lång tid. Jag orkar inte skolan, lektionerna och även rasterna. Allt känns rätt jobbigt. Jag vill ha sommar, jag vill ha den nystarten som sommaren ger. Jag vill stå där på Dahlberg´s och glömma allt annat :). Ut på morgonen o ta långa promenader, en lång löprunda och på kvällen dra in till stan o sitta med en god dryck i värmen. Jag vill vara på landet, simma, åka ut med båten och bara ro. Jag vill sitta i båten med musiken, solen och vattnet. Jag vill vara så fri som man bara kan vara där. Jag vill vara fri, jag vill vara den som jag var förut. Jag vill inte oroa mig för småsaker, analysera allt och tänka så mkt. Jag vill må bra. Inte bara okej utan känna riktig lycka. Jag har varit riktigt lycklig förut och vill vara det igen. Det är svårt för mig att vara riktigt lycklig, jag kommer aldrig ifrån mig själv helt för att att bli sådär galet lycklig. Jag vet att jag kommer bli det igen men det ger inte så stor tröst nu. De senaste månaderna, typ från nyår har varit väldigt upp och ner. Jag måste försöka hitta mig själv igen, hitta balansen. Jag är säker på mycket i mitt liv, jag är stark det vet jag men hoppas bara att jag är tillräckligt stark. 6 veckor det är allt, det ska väl inte vara så svårt?! Jag har klarat värre. Ibland önskar jag att man bara kunde stänga av och börja om, ny start. Det är ju rätt uppenbart att vissa kan det, borde ju inte vara så svårt då. Jag får väl försöka.